Den gör det möjligt för oss att göra två viktiga saker: för det första att stämma av kassaflöden med redovisningsresultat och därmed bedöma resultaträkningens tillförlitlighet, och för det andra att få en tydlig bild av varifrån pengarna kommer och vart de tar vägen i företaget - med andra ord att förstå hur det finansierar sig självt och var det riktar sina resurser.

För det första är det viktigt att kontrollera resultaträkningens tillförlitlighet - för att inte säga integritet - eftersom, som vi skrev i ABC i finansiell analys : Resultaträkningen, den bokföringsmässiga vinsten, är inte alltid identisk med den verkliga vinsten, dvs. den som mäts i hårdvaluta och som vi därför kallar "fritt kassaflöde".

En diskrepans mellan nettovinsten och det fria kassaflödet uppstår vanligtvis när företagets investeringar - ett materiellt kassautflöde - är större än avskrivningarna, som helt enkelt är bokföringsposter som syftar till att jämna ut beloppet av dessa investeringar över flera år.

I mycket kapitalintensiva verksamheter som fordons- eller stålindustrin kan resultaträkningen därför ibland se ut som ett påhitt, så till den grad att den inte speglar företagets finansiella ställning. En fiktion, eftersom den ofta har lite att göra med företagens verkliga förmåga att generera kontantvinster som kan delas ut till aktieägarna. I företag med mycket lite kapital - så kallade "capital-light" i analytikerjargongen - kan däremot nettovinsten och det fria kassaflödet ofta förenas med två pennstreck.

Fritt kassaflöde beräknas genom att subtrahera capex (kapitalutgifter) från operativt kassaflöde och, beroende på känslighet, genom att subtrahera hela eller delar av capex från operativt kassaflöde.Fritt kassaflöde beräknas genom att subtrahera hela eller delar av ersättningar i form av aktieoptioner, det vill säga "icke-kontanta" ersättningar som blåser upp kassaflödet men som ändå är en mycket reell kostnad.

För bolag med mycket aktiva externa tillväxtstrategier är det meningsfullt att skilja mellan fritt kassaflöde före förvärv - för att mäta den organiska intjäningsförmågan - och fritt kassaflöde efter förvärv. På så sätt kan företaget värderas mer rättvist, eftersom vi får en exakt uppfattning om hur mycket vinst det skulle kunna dela ut till sina aktieägare om det bromsade sina tillväxtplaner.

Det andra stora användningsområdet för kassaflödesanalysen är som sagt att förstå varifrån företagets resurser kommer och vart de tar vägen. Varifrån kommer de? Kommer de från bolagets eget operativa kassaflöde, i vilket fall vi talar om ett självfinansierande bolag? Från nyemissioner via kapitaltillskott? Genom att ta på sig ytterligare skulder? Avyttring av tillgångar?

Vart går pengarna: till investeringar? Förvärv? Till återbetalning av skulder? Till aktieägarnas fickor via utdelningar eller återköp av aktier? Hamnar de helt enkelt på hög i balansräkningen? När dessa flöden kommer till liv framför analytikerns ögon blir utvecklingen av företagets finansiella ställning uppenbar; en enkel blick på balansräkningen gör det möjligt för honom att verifiera vad han redan har förstått genom att studera kassaflöden.

När dessa element har satts på pränt kommer de dessutom att kunna förstå företagets strategi, bedöma kvaliteten på den underliggande verksamheten och naturligtvis markera de val som gjorts av ledningsgruppen vid rodret. Om ett företag till exempel under tio år investerar alla resurser som det genererar i förvärv, vilken vinstökning har denna strategi gett upphov till? Vilken avkastning har dessa investeringar - vilket värdeskapande - genererat? Och i förlängningen, var de legitima och välinformerade?

När denna analys är genomförd finns det lika många olika fall som det finns olika företagsstrategier. Som en illustration kan nämnas några av de fall som nyligen diskuterats i våra spalter: Imperial Brands, ett mycket lönsamt cigarrföretag med en vikande verksamhet men som återförde hela vinsten till sina aktieägare; Spirit Airlines, ett flygbolag som tog in kapital från alla håll för att investera i olönsam verksamhet och som till slut gick i konkurs; Orange, en telekomoperatör vars ökande kapitalintensitet tyvärr inte har lett till ökade vinster.

Sammanfattningsvis är det "perfekta företaget", om vi kan kalla det så, ett företag som är självfinansierande, genererar ett kassaflöde från verksamheten som växer kontinuerligt och som har litet eller inget behov av extern tillväxt.Det kan sedan dela ut nästan hela sin vinst till sina aktieägare via utdelning eller återköp av aktier när värderingen gör det senare till ett lämpligt val.

Denna artikel, som är den tredje i serien, är en fortsättning på de två första ABC-artiklarna i finansiell analys, som handlade om resultaträkningen och balansräkningen.