"Epic Fury", "Lion's Roar": detta är namnen på de militära operationer som amerikanska och israeliska styrkor gemensamt inlett mot strategiska mål i Iran. Angreppen träffade militära infrastrukturer och statliga komplex i Teheran. Den israeliska miltären bekräftade att Irans högste ledare, Ali Khamenei, samt flera högt uppsatta militärer dödats. Som svar avfyrade Teheran vågor av ballistiska robotar och drönare mot Israel, samt mot amerikanska och allierade intressen i Persiska viken. Nedslag rapporterades nära Jerusalem och Tel Aviv, samt mot hamninfrastruktur i Oman och Förenade Arabemiraten. Kuwait och Qatar sköt ner många projektiler, medan den amerikanska administrationen uppger att de försöker förstöra Irans flotta för att begränsa Teherans förmåga att blockera sjövägar.

Ett splittrat internationellt samhälle

Det internationella samhället reagerar med oro över risken för en regional storkonflikt. Peking fördömde den amerikansk-israeliska operationen och kallade attackerna ett angrepp på Irans suveränitet samt krävde omedelbart eldupphör. Vladimir Putin fördömde vad han kallade en cynisk kränkning av moral och internationell lag.

Washington håller fast vid en hård linje. Donald Trump uppmanade till regimskifte i Teheran och varnade för att ytterligare iranska vedergällningar skulle bemötas med en aldrig tidigare skådad eldkraft. Amerikanska ambassader i regionen är i högsta beredskap.

I Europa försöker ledarna visa enighet i fördömandet av iranska handlingar, men deras svar speglar en gemensam rädsla: en okontrollerad regional konflikt med stora ekonomiska konsekvenser, eftersom Europa blivit mycket beroende av mellanösterns kolväten sedan sanktionerna mot Ryssland. I ett gemensamt uttalande fördömde Keir Starmer, Emmanuel Macron och Friedrich Merz "med största kraft" iranska attacker mot grannländer. Trots det råder splittring kring legitimiteten för förebyggande attacker. Spanien har intagit en strikt linje och fördömer militära handlingar, oavsett om de utförs av USA-Israel eller Iran, liksom Norge, som menar att israeliska attacker inte är förenliga med internationell lag.

Oljepriset: spänning utan explosion

Olja är den viktigaste barometern i denna kris. Trots helgens dramatiska händelser närmar sig Brent 80-dollarsgränsen men passerar den inte. Uppgången är hittills begränsad till 7% jämfört med fredagens stängning. Utöver Irans framtid som stor oljeproducent är det transporten av mellanösternolja som väcker oro. Särskilt blickarna riktas mot Hormuzsundet, där trafiken är kraftigt störd. Även om Teheran inte annonserat en total blockad har många fartyg lagt sig för ankar i försiktighetssyfte. Alternativa infrastrukturer (saudiska och emiratiska rörledningar) kan endast kompensera för en del av de sjötransporter som passerar genom Hormuzsundet. Samtidigt har vissa rederijättar stoppat transporter via Hormuz, samt via Bab el-Mandeb-sundet, för att skydda sig mot möjliga iranska repressalier i regionen.

För tillfället förväntar sig dock analytiker varken en topp på 100-130 dollar, eller en chock jämförbart med kriserna 1973 eller 1990. Flera faktorer förklarar denna utveckling:

  • Den geopolitiska riskpremien i oljepriset var redan betydande.
  • För att lugna läget beslutade Saudiarabien, Ryssland och deras OPEC+-allierade på söndagen att öka produktionen med 206 000 fat per dag för april, en större ökning än förväntat. Den utvidgade kartellen kan även öka utbudet ytterligare vid behov.
  • Trots kraftiga störningar är passagen genom Hormuzsundet inte helt avstängd i nuläget.
  • USA har strategiska reserver (SPR) som kan släppas ut för att kyla av priserna.

Under de kommande veckorna kommer två faktorer att bli avgörande: hur länge denna öppna konflikt varar och internationella aktörers förmåga att återställa säkerheten för sjötrafiken. Dessa två parametrar kan i själva verket förvandla en regional kris till en global ekonomisk chock.